Yoga, training and health inspiration for you

Att få en bröllopsinbjudan fyller mig alltid med en känsla av lycka och ödmjukhet. Lycka för att det är två personer som verkligen har hittat hem hos varandra, ödmjukhet för att jag vet hur svårt det kan vara. Valet mellan vilka man kan bjuda och inte pga utrymme, ekonomi, släktskap mm. Ödmjukhet för att det här paret har känt att just jag ryms i deras krets av personer de vill ha med en så stor dag som den då man gifter sig.

Att utöver inbjudan till bröllop också få frågan om jag vill guida det blivande brudparet i yoga på själva morgonen för bröllopet, då övergår lyckan till eufori och jag börjar höra Loreen som ett inbillat soundtrack i bakhuvudet. Och sedan blir jag nervös… Det här är  den viktigaste dagen i deras liv. Tänk om något går fel. Tänk om de inte gillar passet, om jag lägger det på helt fel nivå eller bara tabbar mig totalt. Får ett hostanfall eller hysteriskt fnissanfall, eller börja gråta av rörelse helt plötsligt… Det här måste ju bli bra, en upplevelse, som förhöjer dagen för det blivande brudparet… Ja, ni förstår tankegången. Ingen prestationsångest här inte…

Så, vad kan man göra? Förbereda, fundera, fundera om, stuva om i ordningen av positioner. Göra ett helt nytt pass. Och till slut, kvällen innan jag ska träffa brudparet, när jag sitter i sängen och går igenom allt en sista gång medan resten av familjen sover och snusar sött i sängen bredvid, så känns det bra. Passet och känslan har grundat sig i kroppen och jag känner att jag kan guida dem utifrån Känslan. Ja, jag skriver den med stort K för jag anser att det är en av de viktigaste delarna i guidningen. Att kunna släppa allt runtomkring och bara vara i yoga under guidningen. Jag andas ut mentalt och somnar med en skön känsla i kroppen.

Nästa morgon har jag bokat en taxi som ska komma och hämta mig till andra sidan av ön. Ja, just det, jag har glömt att berätta att vi är på en underbar Grekisk ö som heter Santorini för det är här bröllopet ska äga rum (Om ni inte varit där tidigare – åk dit!!!). Jag ska bli hämtad kvart över 8, för jag ska vara hos brudparet kl 9. Ingen taxi i sikte… jag väntar, andas… halv nio – ingen taxi… Vi pratar med den sömndruckna ägaren till hotellet där vi bor och till slut slänger han på sig en tröja för att köra mig själv. DÅ kommer taxin. Stort grekiskt utbrott med intensiv ordväxling följer mellan taxiförare och hotellägare. Till slut blir jag inkommenderad i taxin som med en rivstart lämnar hotellområdet och kör i en hissnande fart därifrån. Till saken hör att Santorini är en vulkan ö, med slingrande vägar och branta stigningar på sina ställen. Vi flera tillfällen tänker jag att ”är det grus i den här kurvan glider vi av vägen och ner…” längre vågar jag inte tänka… Jag formligen hänger i handtaget ovanför fönstret hela resan till Imerovigli, dit jag ska. Resan som var beräknad att ta ca 45 minuter klarar min taxichaffis på 20 minuter. Varav de sista 50 metrarna tar säkert 5 minuter, eftersom det inte är asfalterad väg och han ju kör en Merca.

Hur som helst. Framme. Möts av utsikten… Andas… Landar.

Jag träffar det blivande brudparet och får uppleva ett fantastiskt hotell, med en underbar utsikt. Vi hittar en fin plats för vår yogastund, Pia och Anders (brudparet) verkar förvånansvärt lugna. De har ingen aning om vilken typ av pass jag planerat och Anders är nog lite orolig att det ska vara för avancerat.

Väl på plats får de sätta sig med ryggarna mot varandra och vi inleder passet med andning. Den andning som är SÅ viktig för hela vår skapelse. Dom hittar först in i sin egen andning och sedan känner dom in den andres andning och efter en stund andas dom som i ett integrerat andetag…

Utifrån de rörelser och positioner de är i pratar jag om olika tankar, känslor och upplevelser som jag vill skicka med in i deras äktenskap. Känslan finns där. Min, deras och vår tillsammans. Det blev en fantastisk stund. Lugn, känslofyllt, vackert. Till saken hör att Pia är en av mina äldsta ”yogavänner”. Vi lärde känna varandra när vi båda började vår yogalärarutbildning och har tillsammans med Mica hängt ihop sedan dess. Genom vått och torrt. Vi har gått igenom sorger, uppbrott, svek, glädje, lycka och jaa jag tror hela känsloregistret tillsammans.

Pia och Anders får hitta sin rytm, när de ska gå in och ur positionerna, vilket håll de ska börja åt osv på egen hand, men med guidning från mig. Det är deras kontakt som är det viktiga, deras samspel, att de känner in varandra. Hjälper ibland, pushar ibland, stöttar ibland och växer tillsammans precis som i verkliga livet. Och det är ju så det är. Det som är på mattan, är också ute i livet. Det är ju det som är så vackert!

Behöver jag säga att bröllopet var helt otroligt, fantastiskt, magiskt och alla andra superlativ som finns?!

Vilka faktorer är det som påverkar hälsan? Hur bör man leva för att minska risken för till exempel cancer? Vad ska man äta för att må bra? Vad ska man äta innan yogaklassen? Det kryllar av hälsoråd, kosthållningstips och bantningskurer i vårt samhälle idag. Vad ska man egentligen tro på?

Hittills i mitt liv har jag sågat de flesta dieter av två anledningar: kortsiktighet och sedan att de endast fokuserat på en aspekt – vikt. Jag tvivlar inte på att man tappar mängder av kilon genom att endast äta melon i 2 veckor, knapra Nutrilett i någon månad eller trycka i sig fett under en period. Men sen då?

För första gången i mitt liv har jag dock trillat dit och börjat följa en slags diet (eller enligt mig en långsiktig livsstil). Jag kallar den JOSMÅNDAGSKUREN. Kuren går ut på att jag under 36 timmar från söndagskväll till tisdagsmorgon endast dricker flytande joser.

Forskning tyder nämligen på att regelbundna perioder av minskat energi- och proteinintag (perioder av fasta) kan göra oss människor friskare. Det finns en tydlig länk mellan lågt kaloriintag och lång livslängd – tillväxtfaktorn IGF-1. Forskningen visar att om man har låga halter av den här tillväxtfaktorn så lever man också längre.

Förutom att jag då förhoppningsvis kommer att leva längre genom min måndagsfasta har jag även märkt mer nutidsrelaterade fördelar. Det första är att min mage som annars kan vara lite besvärlig mår toppen av en dags vila. Nummer två är att maten smakar otroligt gott efter återhållsamheten. Eftersom vårt samhälle har mat i överflöd är det så lätt att bara trycka i sig mat utan att uppskatta smaken. Vidare, blir jag mer klartänkt och energifylld under fastedagen. Innan jag provade Josmåndagskuren oroade jag mig (och även min chef sig) för att denna diet skulle göra mig trött och grinig. Sanningen är dock motsatsen - kuren gör mig ovanligt effektiv och glad.

Mycket inom vetenskapen tyder alltså på att det finns fördelar med att fasta men ingen vet ännu vilken typ av fastande som är mest effektivt. Det bedrivs forskning på flera dagars fasta i rad och på kortare, men mer regelbundna fasteperioder. Vad som fungerar bäst tror jag skiljer sig från person till person. Jag har testat mig fram både vad gäller tid, regelbundenhet och matintag. En måndag drack jag exempelvis endast vatten och rött te men då blev jag för trött och tappade energi. Jag har även provat att fasta under en längre period och då även ätit soppar men det blev för tråkigt.

Nu har jag hittat något som verkar funka för mig både på kort-och långsikt. Och är jag bjuden på en mysig middag just på måndagen är det ju bara att göra det till en tisdagsjoskur☺

Jag hävdar absolut inte att Josdagskuren är det ultimata för just dig. Det finns nog tyvärr ingen mirakelkur som funkar för alla men jag rekommenderar dig att vara nyfiken, använda sunt förnuft, testa dig fram och lyssna på vad just din kropp mår bra av.

Under måndagen brukar jag inta joser ungefär 4-5 gånger. Här är tre favoriter jag druckit idag:

HALLONJOS

Recept
2 dl Hallon
½ Mango (Funkar även med fryst)
1 tsk riven färsk ingefära
3 dl Brämhult Äppeljos

AVOKADOJOS

Recept
1 Avokado
1 Banan
1 näve Cheshewnötter (mixa i)
3 dl havremjölk

MANGOJOS

Recept
1 Banan
1/2 Mango (funkar även med fryst)
1 tsk riven färsk ingefära
3 dl Sojamjölk

Mixa allt och NJUT!!!!

Kolla mer om vad vetenskapen sägen om fasta här.

 

Det här är en lista utan inbördes värdering. Alla punkterna har delad 1:a plats.

Kontakt

Den fysiska beröringen. Att faktiskt finnas där i med hela sin kropp och tyngd för att stötta en annan människa. Och omvänt, att låta någon stötta mig. Utmaningen i det gör att träningen inte "bara" är fysisk utan också mental. Det är viktigt att jag vågar lita på den personen som jag praktiserar med.

Kommunikation

Acro yogan inbjuder både till att kommunisera verbalt men även att öva upp kännsligheten i lägga märke till saker som hur andetaget, muskelanspänning/avspänning, hudfärg förändras hos min träningspartner. Att yoga tillsammans med andra på det här sättet har gjort mig uppmärksammare på kommunikation utan ord. Det finns mycket att lyssna till och höra som aldrig sägs.

Närvaro

När jag praktiserar tillsammans med en annan person och är mitt i ett stunt är det omöjligt och kanske till och med lite farligt att inte vara "här och nu". Om jag jämför med min hathayoga praktik så finns det ingen stor risk att jag eller någon annan gör sig illa om jag är lite ofokuserad, men i acron finns den faktorn. Det är utmanande och kräver att jag är medveten och koncentrerad i mina rörelser.

Uttrycket

Kreativiteten som finns i formen och de oändliga möjligheterna i vad yoga, akrobatik och två kroppar att skapa. Intelligensen i att utforska vad uttrycket blir om jag flyttar lite av min vikt si eller så, vad som händer när jag sträcker mig däråt eller ditåt.
Jag tycker att det är intressant och vackert.

Glädjen

Det är roligt!

Det finns många utrymmen för asgarv, och det är skönt i själen.

Wild thing - Camatkarasana är en extrem hjärtöppnarposition som ger en känsla av frihet, lätthet, ja nästan extas. Den kräver en god uppvärmning, grundstyrka, en bra bas och mod. Den kräver mjukhet i sinnet och hjärtat. Den kräver att man tillåter sig ha kul, vara lite vild, flirta med sin gräns för att uppleva mer frihet!Låt det vackra vädret, solen och yoga i gräset inspirera dig! Den kräver att man “lyfter blicken” och utmanar sig själv! Utmaning kan vara att omvärdera det som känns som ett hinder till att istället bli en tröskel till en ny öppning.

Yoga - En intressant praktik där man upptäcker hur man reagerar i situationer som känns som svåra.

Yoga - Man möter sig själv. Gång på gång. Följer med på färden. Tillåter sig att känna praktiken ifrån hjärtat istället för uppe i huvudet.

Yoga - Fungerar som en termometer på hur man mår. På hur man behandlar sin kropp, sitt liv.

Så yoga är mod, nyfikenhet, medvetenhet och ansvar.

Eka pada adho mukha svanasana – Trebent stående hund!  En skön position som öppnar höfterna och som även den kräver en portion av mod! Bra att börja med innan man provar på Wild thing!

Viparita karani – legs up the wall pose – En fantastisk vila för ben och fötter, hela bäckenområdet får ordentligt med cirkulation. Underbar att avsluta ett yogapass med eller en lång arbetsdag eller en het danskväll!

Glad sommar, yoga och njut!

Savasana – dödmansställning. Glöm inte vila efter yogan, savasana utomhus = bliss!

 

 

Tiden när vi är lediga från jobb och vardagen är tänkt att vara något som fyller på och ger oss kraft. Semestern är en fantastisk möjlighet att göra något som ger tillbaka till kroppen, sådant som vi verkligen behöver.

Näring genom balanserande rörelser, organisk mat, fina relationer och upplevelser i naturen. Ta med dig yogobe.com på din semester och låt din dag fyllas av en yogasekvens. Kanske som start på din morgon eller varför inte kombinerat med en skön sim- eller löptur?

Det finns många träningsresor att göra eller varför inte komponera din egen. Ta med dig din favoritinstruktör på nätet, packa ner joscentrifugen och gör ditt egna josdetoxyogaretreat.

Vad gör du på din semester som ger tillbaka till din kropp?

Inför presseventet i torsdags var vi på Yogobe överens om allt utom en enda detalj – skulle vi spela musik eller inte under yogaklassen.

Inom olika yogaformer råder det också skilda åsikter huruvida musik bör vara en del av passet eller inte. I den klassiska Hatha och Ashtanga yogan är det absolut tabu att ens sätta på några indiska toner. I Jivamuktin och Vinyasan är det till och med okey att dra igång den senaste Schlager-dängan.

Själv älskar jag den meditativa och nästan magiska tystnaden under en Mysoreklass men njuter minst lika mycket av när Joyride kommer på under Jivamuktin.

Ska det vara musik krävs det dock att det är ”rätt” musik vilket inte är det lättaste. Som bekant skiljer sig musiksmaker åt radikalt mellan människor (jag är medveten om att inte alla älskar Roxette). En låt för mig kan stå för kärlek medan den för dig kan betyda en smärtsam separation.

Hursomhelst, det fina med att yoga hemifrån är just att du kan bestämma själv. Vill du njuta av tystanden - gör det. Är du sugen på musik - dra igång den där favoritlistan!

Och hur blev det nu på press-eventet?! Vi körde musik tillslut. Johannas musik för yoga gick varm och i Savasana fick vi njuta av Viktors och hans kompis Magnus magiska live-musik. Enligt mig blev det en höjdare. :)

 

Ett sökande efter bekräftelse, där antalet "likes" du får per bild avgör hur skicklig och värdefull du är eller en fantastik portal för att hitta likasinnade?

Det var i november 2012 som jag tog klivet och gick från en ointelligent mobil som jag bara kunde smsa och ringa med till en smartare, yngre och kvickare variant. En iphone 4 närmare bestämt.
Med den nya telefonen följde ständig tillgång till facebook, google och en helt ny bekantskap: instagram. Vägen in i instagram(träsket?) gick via mina yogande kollegor som då deltog i en utmaning bestående av armbalanser. Kul!! Klart jag ville vara med. Jag är en fena på armbalanser och har dessutom en sida hos mig som vill synas, synas, synas.

Att delta i en yogainstagramchallenge är ett sätt att dedikera sig till en daglig yogastund. Varje dag presenteras en ny asana som ska utföras, fotas och postas. Allt som oftast är den utvalda positionen inte en favorit, ett go-to-move som utförs med lätthet. Eftersom yogan har lika många varianter på ställningar som det finns stjärnor på himmelen luras den utmanade (i det här fallet jag själv) att utveckla sin rörlighet, styrka och öva positioner som till vardags undviks å det bestämdaste. För jag vill ju inte avsluta challengen eller hoppa över det som är svårt (jo, det vill jag ibland, men gör det sällan. Inte för att jag har en orubblig karaktär, utan för att jag är en envis surskalle).

På instagram kan man sedan följa spännande och inspirerande yogis och dela erfarenheter med dem som deltar i samma, eller någon annan, Challenge. Har du tur kan din bild bli "featured" av utmanaren, personen bakom challengen. Blir man featured resulterar det i fler följare och fler likes och ett bevis på att yogan på bilden var oklanderligt perfekt utförd och att nirvana existerar bakom nästa hörn? Eller att det helt enkelt var ett vackert komponerat och inspirerande foto?

Ett halvår senare upplever jag att instagram svämmar över av yogachallenges eller "competitive yoga" som en av mina vänner kallar det. Det är inte instagrams fel, men de här utmaningarna plockar fram sidor hos mig jag inte är jättestolt över. Vid mer en ett tillfälle har jag fastnat och spenderat oceaner av tid till att hitta den rätta omgivningen, vinkeln, filtret, de mest underhållande hashtaggarna för att sen improduktivt sätta mig och vänta in mina "likes". Kanske jag ska tacka instagram för strålkastarbelysningen på min egentliga utmaning - mitt uppmärksamhetstörstande ego. Hur kan jag delta i instaworld utan att värdera mig efter antalet likes jag får?

Jag tycker om instagramyogan. Jag tycker om yoga i alla former. Att människor leker med sina kroppar och upptäcker alla möjligheter till rörelse som finns i dem det viktiga. Hur eller varför de fick för sig att prova spelar ingen roll. Du blir inte en mindre värdefull yogi för att du såg en bild på instagram och bestämde dig för att testa. Är det inte det som är en stor del i den spirituella utvecklingen? Att bli medveten om hur omgivningen lockar fram skuggsidorna och bearbeta dem för att kunna sprida mer ljus? Marianne Williamson skriver i A return to love: our deepest fear is not that we are inadequate, our deepest fear is that we are powerful beoynd messure.

Så med möjligheten att se förbi min ängslan att inte räcka till stannar jag i instaworld med min växande yogafamilj som har tentakler spridda över världen och mamma jord i en kärleksfull, virtuell yoga-omfamning.

Hoppas vi ses där!

 

Just nu kör jag en detoxyogakurs under 10 dagar i Göteborg. Varje dag yogar vi 90 minuter i en uppvärmd lokal (cirka 30-35 grader) och deltagarna följer ett matschema som ger näring och rensar ut.

---