Var tredje kvinna kommer någon gång att drabbas av urinläckage. För vissa går besvären att träna bort, för andra blir det en tuffare tid att hantera. Här berättar naprapaten och yoginin Rebecca Carlowitz om hur hon efter en förlossning led av detta handikapp. Och hur hon till slut blev hjälpt. Våga prata om det för att få hjälp!
Inkontinent efter att ha fött barn
Symptomen kom i och med att jag började träna för explosivt för nära inpå förlossningen. Men jag tänkte att det går över! Jag gjorde ju knipövningarna jag fått av barnmorskan...
Men när problemen kvarstod år efter år tänkte jag att detta inte är normalt. Jag kan ju inte hålla mig! När jag blev kissnödig så var det där och då – på en gång som gällde. Det blev lite roligt i nära kretsen, ett stående skämt att "när Rebecca är kissnödig då är det allvar". Men till slut var det inte kul. Jag led. Jag läste på och insåg att jag var inkontinent. Inte att det kom några droppar vid ansträngning utan INKONTINENT. Det var Tena inkontinensskydd som gällde. PANIK! Så ledsen och deppig, så handikappande. Jag kunde planera mina olika göromål på arbetet, på stan, på semester, på bio, på resor efter hur och när och OM det gick att gå på toaletten.
Jag läste på, det kröp så småningom fram mer och mer om ämnet i press, i media, och vänner som avslöjade att de hade liknande. Men måttet var rågat när jag hade patient och kände att jag var tvungen att rusa ut ur rummet, in på toaletten, hann inte få ner byxorna utan det rann ner längs benen... som tur var hade jag ombyte på plats. Men insåg att jag behövde hjälp.
En kamp att få rätt hjälp för att inte kissa på sig
Jag sökte mig till urogyn där jag fick göra allt från gynekologundersökningar, kniptester, uroterapeutmöten tills jag fick remiss för operation på Sophiahemmet för att operera urinrörets riktning och på så sätt hindra läckage.
MEN, ett år efter op, var det värre! Jag var så ledsen, sökte operationsläkaren och hon sa att för vissa blir det så. Hon tog bort slyngan på urinröret och vi hoppades med hjälp av hormonstavar att de skulle bli bättre. Det blev det inte. Det var värre än någonsin. Jag kunde inte ens bli det minsta, minsta kissnödig.
Jag sökte urogyn igen och träffade ny läkare som förklarade att 3-5 procent av kvinnor som gör denna operation kan få misslyckade resultat. Jag tillhörde dem. Jag grät. Det är förödmjukande, handikappande, vidrigt – ingen hade sagt att det kunde misslyckas. Åt ytterligare andra hormoner och kontrollerade vätskeintag för att se om det blev skillnad. Men nej. Nervsynapserna till inre sfinktern mellan urinblåsa och urinröret, den icke viljestyrda, hade blivit skadad. Det som händer är att hjärnan tolkar att urinblåsan är full trots att den inte är det och släpper inre muskeln för att tömma. Den yttre viljestyrda muskeln kan du då knipa med för kung och fosterland, det kommer rinna rakt igenom tyvärr....
Jag led, fick inkontinensskydd på recept så det inte kostade så mycket. Min skräck var att kissa på mig i offentliga sammanhang, att lukta illa. Jag kände mig som en gammal tant på 105...
Sommaren 2015 såg jag på nyheterna att en gynekolog satte botoxinjektioner i urinblåsan, för att hämma retningen upp till hjärnan och på så sätt lura nerverna att inte släppa inre muskulaturen. Jag fick tid, gjorde ingreppet – och det är det bästa som hänt mig! Det hjälpte! Jag får göra om det var 6-8 månad, det gör ont, det är dyrt, men det HJÄLPER!!!!!
Visst jag har nog svårare än de flesta att hålla mig, men jag kan! Jag kan springa, hoppa, studsa ÄVEN om jag druckit te och kaffe... Det går inte att beskriva hur skönt det är!
Vi måste prata om att vara inkontinent – du är inte ensam!
Det svåraste med inkontinens är oron att hitta en toalett i tid, oron att kissa på sig att göra bort sig, att lukta illa. Men jag bestämde mig för att vara öppen med detta redan från början – dela med mig, bland annat med mina patienter, min mammagrupper, mina vänner. Jag är öppen och bemötande för alla frågor, det får inte – SKA inte vara genant, pinsamt eller kännas som du är ensammast i världen. Vi är så många kvinnor, unga, gamla, som fött barn eller inte, men som alla lider i tysthet. Och detta är urininkontinens, sett finns de som lider av avföringsinkontinens och den gruppen är det INGEN som pratar om....
Tips och råd vid inkontinens
- SÖK HJÄLP!!!!! Att knipa hjälper inte alltid. Men att träna bäckenbotten och nedre magmuskler och ha kontroll och känna till bäckenets anatomi och funktion kan hjälpa.
- Naprapater, och många andra manuella terapeuter är kunniga i ämnet, mer och mer öppenhet finns, appen Mammamage med Katarina Woxnerud har hjälpt många tror jag.
- Lär dig grunderna i bäckenbottenaktivering, steg för steg, börja inte utan att bygga en grund. Läs på, prova dig fram. Pilatesgrunderna är fantastiska för där når du musklerna som är involverade.
Om urininkontinens
Över en halv miljon svenskar har inkontinens, och urinläckage är vanligare hos kvinnor än män. En förklaring är att graviditeter och förlossningar ofta gör vävnaden i området kring urinröret svagare.
Var tionde kvinna besväras av detta minst en gång per vecka, och var tredje kvinna får besvär någon gång i livet. Vävnaderna i bäckenet i och kring urinrör och blåsa påverkas av graviditet och barnafödande. Det är vanligare med inkontinens om man fött barn, om man har en dålig knipförmåga i bäckenbottenmuskulaturen eller tecken på framfall.
Källa: 1177 Vårdguiden
Länktips
- Knip för livet
- Videosekvenser för bäckenbottenträning!
- Vi säljer fina inkontinenstrosan Wundies i vår webshop, kika här!
