Inte så jäkla tacksam
Yogalärare är viktiga, vi gör ett viktigt jobb som skapar förändring i människors liv och vi ska ha betalt därefter. I det här inlägget vill jag lyfta vikten av att sluta ta betalt i tacksamhet och visa oss själva och våra kollegor respekt. Se ditt eget värde och ta betalt för det.
Jag sitter på personalmöte på den stora yogaanläggningen. Vi är 33 yogalärare, två av oss är män.
Det är terminsstart och syftet med mötet är att träffas och presentera oss för varandra. Flera som presenterar sig har en historia färgad av att i hög hastighet ha kraschat handlöst in i den berömda väggen och de berättar hur de hittat tillbaka till livet genom yogan. Flera jobbar hel- eller deltid med annat serviceyrke eller inom vården. Flera är ensamstående mammor.
De uttrycker sin tacksamhet över att få vara en del av detta fina, yogan har gett dem så mycket och de är oerhört glada över att få möjligheten ge tillbaka. De berättar med en röst som kommer från en ärlig plats om hur yogan är deras liv och ett kall mer än ett jobb. Det är svårt att få tiden att räcka till arbete, familjeliv och den livsviktiga yogan men de hoppar mer än gärna in och undervisar extrapass om de får minsta gnutta tillstymmelse till lucka i sitt överbokade schema. Vänta lite nu... Nämnde nån utbrändhet?
I ett annat sammanhang pratar jag om yogalärararvode med en kollega. Hon berättar att på anläggning x får lärarna 120 kr i bruttoersättning för sina klasser.
Har man någorlunda koll på grundläggande matematik och vet vad en utbildning kostar – något som de allra flesta betalar ur egen ficka med surt förvärvade och skattade pengar – går det snabbt att räkna ut att du behöver undervisa 500-600 timmar för att tjäna in kostnaden för din utbildning. Nu är det väl ingen som går och utbildar sig till yogalärare för att bli rik, alla som utbildar sig planerar inte ens att undervisa. Det är fullt möjligt att gå en yogalärarutbildning för att stilla sin kunskapstörst och berika sig själv, för sin egen del. För att man älskar yoga och vill veta mer om sin kärlek. Inga konstigheter. Det konstiga blir om en faktiskt tänkt arbeta professionellt med yoga - professionellt blir det den dagen du börjar ta betalt – för att sedan gå till jobbet utan rimlig ersättning.
Investeringen vi gör för att kunna delta i en utbildning är dessutom sällan enkom vår egen. Visst finns det flera bland oss som flyger solo, men ofta är det med uppbackning från nära och kära i form av tid och i form av ekonomi. De tar hand om familj, husdjur och hem så att yogadrömmen kan bli sann. Nog är väl den tiden som någon utanför yogabubblan satsar för att stötta precis lika värdefull som all annan tid. Tid är en bristvara vi alla har för lite av och spenderad tid kommer aldrig tillbaka.
Vad är jag egentligen anlitad att göra?
Att öva tacksamhet är en fantastisk praktik. Jag försöker öva tacksamhet dagligen. Jag är tacksam för min stöttande familj, för mina vänner, för all kärlek jag har i mitt liv, för mina elever som litar på mig, ifrågasätter mig och utmanar mig att utvecklas. Men jag säljer inte tacksamhet, det är inte den tjänsten mina uppdragsgivare beställt av mig. De har anlitat mig för att leverera högkvalitativ yogaundervisning och det är det jag tar betalt för. Jag tar heller inte emot ersättning i tacksamhet, jag tar betalt i rena pengar som täcker kostnaden för mitt uppehälle och ett sparande för framtiden och den dagen då jag är för gammal för att rulla runt på mattan.
Vi kvinnor briljerar (generellt) över männen när det kommer till att uttrycka känslor, vara omhändertagande och hantera konflikter. Det ligger i vår starka, feminina natur. Men vi kan verkligen lära oss nåt av männen när det kommer till att sätta pris på oss själva och vår tid.
Åter till det där mötet...
Du kommer ihåg mötet jag inledde med att berätta om? Det drog över utsatt tid. Mina manliga kollegor var tvungna att gå, de hade planerat annat utanför mötets tidsram. Det var fler kollegor som hade gjort det men de valde att stretcha ut sin närvaro till den punkt då de var gränsfall sena till nästa planlagda aktivitet... Åter igen: Stressyndrom, någon?
Tiden som vi är borta från familj och husdjur är även den värdefull. Det finns inte en enda sopåkare eller bankdirektör som ens överväger att gå till jobbet utan en vettig ersättning.
Så mycket större än din egen situation
Att begära en rimlig ersättning som täcker undervisning och planeringstid höjer inte bara dig – det höjer hela yrkeskåren.
Helt ärligt, finns det någon rörläggare, arkitekt eller polis som skulle arbeta för en lön det inte går att försörja sig på? Och är inte syftet med att jobba extra – om det är så som är fallet – att göra det för att öka sin levnadsstandard?
Många nyutbildade kollegor uttrycker att de inte tycker sig värda någon högre (läs rimlig) ersättning då de inte har så mycket erfarenhet.
Ett argument som jag hört från kollegor med annat hel eller deltidsjobb är att de inte tycker att de kan begära en ersättning som speglar deras engagemang och kunskapsnivå för att de har en annan inkomst... Förlåt mig, men det finns ingen som helst logik i det argumentet.
Sen finns det en skara yogalärare som säger att de inte behöver begära en vettig lön för sitt undervisande för att de har en partner som kan försörja dem... Finns nu viljan och möjligheten att arbeta utan betalt så gör det för allt i världen – men inte hos ett vinstdrivande företag!
Skapa välgörenhetsklasser och sprid yoga till dem som inte har ekonomisk möjlighet att köpa medlemskap på en yogastudio eller träningsanläggning. Yoga är bra för alla och har du ett jobb eller en stöttande partner som täcker och räcker till för vardagens kostnader varför inte skänka bort din yoga? Låt det vara ett kärleksmanifest till samhällets utstötta och utsatta. Om målet är att kunna försörja dig på din undervisning, men du upplever en brist i erfarenhet börja inte med att rea ut din tid till företag som gladeligen tar emot yogalärare på extrapris – ge bort din tid, kunskap och yogakärlek till någon som helhjärtat kommer att uppskatta det och inte bara gnida händerna med ett snett smil på läpparna för att cashflowet in i företagskassan blev större när yogaläraren var billig.
Vi är viktiga för andra!
Visst kan det vara svårare att värdera kunskap som många gånger baserar sig på upplevelser och eget utforskande än kunskap i stil med ”ansluter du till den här strömkällan lyser lampan. Ansluter du däremot till den här strömkällan slocknar kvarteret” men är vi egentligen så långt ifrån den typen av vetande? De flesta yogalärare har bra koll på vad som håller en människas låga stadigt ljus och vad som får en människa att brinna ut.
Yogalärare är viktiga, vi gör ett viktigt jobb som skapar förändring i människors liv och vi ska ha betalt därefter.
Min uppmaning till alla er kollegor som sliter hund i tungt uppåtgående backe så att ni riskerar att brinna ut i förtid utan en enda slant undanstoppad till pensionen:
Sluta upp med att vara så jävla tacksam och börja ta vettigt betalt! Du är värd det. Vi är alla värda det.
Lästips
- Kunskap eller poäng, vad är viktigast? - Vad vill jag förmedla som yogalärare? Av Johanna Alvin
- I huvudet på en yogalärare: Happy hips, på riktigt, del 1, av Sara Ström
- Blogginlägg och inspiration för yogalärare - alla inlägg för dig som yogalärare
Anja Bergh om att värdera sig själv:
Yogobe Video: x87wFler videor med yogalärartips hittar du i videobiblioteket.
Vill du fördjupa dina yogalärarkunskaper ytterligare
På tal om yogalärarutbildningar, vill du investera lite mer i dina kunskaper som yogalärare kan du nu göra det online här på Yogobe. I vår första kurs mot yogalärare får du lära dig konsten att sekvensera och tryggare i din roll som yogalärare, bredda din kompetens samt skapa klasser som utvecklar dina elever under vägledning av Milla online här på Yogobe. Läs mer om Sekvenseringskursen här!
